Igår fick vi ett ryck och åkte ut till skogs. Hade egentligen tänkt städa men då det var så fint väder så kände vi att vi inte kunde sitta inne hela dagen. Vi hörde av oss till Elin och Buck som också hängde på.

 

Det är så bra att åka ut till skogs och släppa busfröna. De älskar det och ger verkligen 110% hela tiden. Och även vi gjorde riktiga fynd. Daniel fick upp två fiskar som Elin fick med sig hem och jag och Elin hittade massor med svamp. Det var dock lite svårplockat då det var kallt och då vi hade två hundar som gärna ville leka precis där vi skulle plocka. 

 

Elin var smart och stod ut med kylan och rensade sina svampar direkt i skogen. Jag började göra så men till slut fixade jag det inte längre pga iskalla händer så jag plockade och tänkte rensa hemma. Jag ångrar mig varje gång jag gör så.

 

När vi kom hem slängde jag i en tvättmaskin med kläder och sen kom micke, elin, alex och buck hem till oss och så beställde vi pizza. Micke åkte sen vidare medan jag och elin började dricka vin och rensa svamp. Daniel och Alex slängde sig i soffan med hundarna och tittade på tv. Vi kollade nån film (som jag inte kommer ihåg namnet på) medan vi rensade de sista svamparna.

 

Jag tror vi har en trött memphis idag då han fortfarande inte märkt att jag har vaknat. ;)

 

Att välja festplats är ju också en stor del i planeringen. Man ska välja en plats som passar den stil man tänkt ha på bröllopet. Det ska vara praktiskt och så ska det vara en lokal som rymmer det antal personer som man vill bjuda. Eller så kan man ju välja platsen man vill ha och sen bjuda det antal människor som ryms i lokalen. ;)

 

Jag har alltid drömt om att ha en lyxig känsla på festplatsen. Gärna ett slott eller herrgård hade varit drömmen. Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag försökt hyra ett ställe (slott eller herrgård) som har en vacker festsal och som har hotellrum där alla gäster hade kunnat sova över.

 

Valet nu föll faktiskt ganska självklart på Kalles Inn då mamma och hennes man driver verksamheten där. Och även om det inte är ett slott eller en herrgård så kan jag inte klaga på den häftiga miljön och den lyxiga känslan.

 

Att bestämma sig för var vigseln ska ske är kanske inte alltid det lättaste om man inte har något färdigt planerat sen många år tillbaka. Men även då gäller det ju att man kommer överrens båda två om att det känns bra. Vi har diskuterat under åren att om vi gifter oss så är båda med på att det ska vara kyrkligt. Daniel har alltid velat gifta sig på Alnö i gamla kyrkan men eftersom vi bestämde att ha bröllopet i Finland så var ju det uteslutet. Jag är uppvuxen i Vörå och konfirmerad i Vörå kyrka så det var ju ett alternativ men valet föll till slut på Trefaldighetskyrkan i Vasa då vi tycker att det är en vacker kyrka och då det var mest praktiskt för våra gäster som bodde på hotell i Vasa.

 

 

Kyrkan bokade vi när vi var hemma i Finland på påsk, och jag var nästan säker på att vi inte skulle få tid när vi var så sent ute så jag hade flera andra kyrkor på reservlistan. Ja, jag var faktiskt så nervös att vi inte skulle få nån av kyrkorna vi kunde tänka oss så jag gick in med inställningen att vi tar den kyrkan som har en ledig tid den dagen som vi hade bestämt. Men när jag ringde till församlingen så hade de faktiskt 2 lediga tider den dagen. Vi valde kl 16. När jag bokade kyrkan fick vi också namnet på prästen som skulle viga oss. Hon heter Tia-Maria Nord.

 

Jag tyckte att det var väldigt trevlig med en kvinnlig präst. Det var också roligt att hon hade varit i Sverige och gjort sin praktik. Vi träffade henne samma vecka som vigseln och gick igenom lite detaljer. Innan det hade vi också fått skicka ett personligt brev till henne där vi beskrev oss, hur vi träffades och vår syn på äktenskapet så att hon kunde göra vigseln lite mera personlig.

 

När klockan var 15 anlände vi till kyrkan och gömde oss en våning ner medan gästerna anlände. Eller jag gömde mig där nere. Daniel gick omkring som en yr höna och var nervös. Till slut fick mina tärnor tvinga i honom lite choklad så han inte skulle svimma.

 

Framme vid altaret stod prästen och log mot oss och mimade "Wow". Direkt efter ingången sjöng vi psalmen "En vänlig grönskas rika dräkt" och därefter började vigselakten. Min barndomsvän Eirik läste ett stycke ur bibeln och min hederstärna Emma sjöng 2 sånger som vi valt ut, "Utan dina andetag" med Kent och "Kärleksvisan" med Sarah Dawn Finer. Jag klarade mig ganska bra från tårar till jag råkade möta Emma blick när hon sjöng, sen var det kört.

 

 

Prästen är vi väldigt nöjda med. Hon höll ett fint och personligt tal till oss även om en del info inte riktigt stämde. Vi har inte varit tillsammans i 10 år ("bara" 7) och att sport är ett gemensamt intresse kanske hade stämt bra för 15 år sen men idag är det nog mat, bond-filmer och Memphis som är det största gemensamma intresset. ;) Hon fick församlingen att skratta när hon förtydligade att "män är som barn, de behöver tydliga gränser" och det hela kändes mindre strikt när hon började läsa på fel bön när hon skulle be för ringarna. Och när hon sen lämnade över Bibeln innan vi skulle gå ut ur kyran och hade stängt av microfonen, fick vi oss ett gott skratt när hon sa "Daniel, mycket bra val! Linda, ganska bra val......". ;)

 

Som utgångsmusik hade vi valt "Underbart" med Kalle Moraeus. Den var jättemäktig då den spelades på orgel, och åtminstone jag gick ut med hjärtat fyllt med kärlek och glädje.

 

När vi kom ut på kyrktrappan möttes vi av hurra-rop, ris och såpbubblor. Utanför väntade vår transport, en svart mercedes-limousine som skulle ta oss ut till festplatsen. Med oss i bilen följde toastmaster och marsalk Fredrik, toastmadame och tärna Monica samt vår fotograf Bella. Några hann också få en glimt av prästen som åkte iväg från kyrkan på sin vespa...